petraceciliagashi

  Tiden tickade långsamt medan tåget susade förbi de vackra kinnekulleområdet med sina stora ängar av liljekonvalj. Petra längtade efter när de skulle blomma o hoppades på att få med sin familj dit då.
 Plötsligt stod flera vackra hjortar framför henne utanför fönstret. De tittade lite tåget men rörde sig inte. petra beundrade deras ståtliga horn och...

 "Oh det stod massa renar där!"
"JAha du!"

 VAD? Vad var de för medelålders par. Som hade mod att störa Petras harmoniska tankar med snack om renar. I Västergötland? Ibland undrar man.
 Lät som ett sånt där typiskt par som hade tappat stinget. Strunta fullständigt i vad den andra sa o bara svara lite snabbt på automatik! Känns som Rätt så vanlig tyvärr!
 Flera gånger efter den långa resan yttrade sig kvinnan.

"Titta rådjur!"
"Jaha du!"

"OJ de stod en älg precis vid spåret!"
"Jaha du!" svarade mannen troget...

 Undrade hur kvinnan kunde undgå att höra hur lite han brydde sig. Han svarade samma svar, lika ointresserat. O Verkade inte ens försöka titta efter djuren! haha.
 Jag skrattade lite hela resan åt dem då de var dags att gå av. vi reste oss båda o ja vände mig mot paret.. Mannen var blind! Han krånglade sig av tåget.
 Så tji fick jag. Man ska inte döma personer för snabbt!

 Nu e ja i alla fall i Lidköping. Har ont i ryggen efter att ha suttit snett på tåget o glott ut o efter att ha burit mycket packning. Men de e skönt att resan e klar.
 Ännu en vecka att se fram emot suck. Eller som pappa sa. En ny möjlighet! (Eller nåt!) Får väl tänka så!

Kram