Dåligt humör!

För ett år sen var jag fruuuuuktansvärt säker på att jag troligen skulle få ett jobb. Jag skulle ju starta eget och 2012 skulle jag tävla. Jag skulle vara den suveräna floristen.
MEN.
Jag fick inget jobb. Och jag är inte skapt som den mest drivna människan. Jag hittar inte ideer eller lösningar. Jag tycker inte jag är bäst eller nåt.
Jag är så fruktansvärt trött på att ens bry mig! Jag vill inte ha jobb. Jag älskar att gå hemma! Det är sant!!! Jag älskar att vara onyttig. MEN... De är svårt att avnjuta den friheten när det är fel att avnjuta den!
Det vore ju rent ut sagt en dröm att få vara hemmafru! Jag skulle njuta till fullo! Dammsuga lite. Jag skulle satsa på att måla. Bara hålla på med kreativa saker.
Men nej... jag sitter hemma. och det är jag också trött på. Känner mig minst 5 år för gammal för att bo hemma! Eller som att jag bott här 1 år för länge! Jag kan faktiskt sätta på en tvättmaskin själv, även om det är med viss osäkerhet. Jag kan laga mat, Orhan uttryckte här om dagen att jag lagar mat med klass. Jag kan till och med betala räkningar via internet.
Krävs det mer?
Så fort man sticker ut näsan någon stans så kommer det glada pensionärer och frågar om man fått jobb. För det är ju det enda man kan prata om med mig om. Eftersom det är det jag troligen ägnar mina glada 15 timmar till! Att söka jobb! Och varenda gång får jag artigt säga. Nej. Trots att det är det sista jag vill ägna fem minuter till att prata om.
Och även om jag helt klart säger. jag är trött på att söka jobb. Jag är lite lat. Så skrattar de bara och säger. ja det är inte lätt nu. Det är det verkligen inte. Men du jobbar på bra.
Nej det gör jag inte!!! Jag säger ju att jag är lat! Jag tittar inte ens på annonser var fjärde dag!?
Sen kommer alltid alla andra. Minsta småbarn på 14 år kommer och stoltserar. Jag fick jobb som doktor!
Roligt för dig du!
Jag vet att jag är dålig!!!!
Nej jag är trött. Jag vill bara bort. Önskar det kunde hända något superdrastiskt! Tänk om det skulle bli krig eller nåt. Huset brinner ner. Uj... då står man där och får göra det bästa av situationen.
Jag känner mig låst. Helt enkelt låst!
Det enda jag vill just nu är att få starta ett liv med Orhan. jag skiter i vilket. Bara det får hända något! Jag vill bort!!! Men det som krävs för det är att vänta.
MEN VAD SKA JAG GÖRA MEDAN JAG VÄNTAR DÅ?
Det är ingen som bryr sig. Det finns inga genvägar. Bara svåra val. Och människor som vill hjälpa utan att på något sätt ens försöka förstå!!!
Jag vet att jag har vissa kvinnliga problem nu som gör saker och ting värre. Men det gör inte saken bättre. Jag måste dras med vissa kvinnliga problem också!!! Som om inte allt vore trist nog.
Skitlördag!!!

Kommentarer
Postat av: Amelia

MEN SKETANS VAD DU SKULLE HAR VARIT HÄR UPPE MED DINA TVÅ ÄLSKADE KUSINER OCH HAFT MYS/MASSAGEKVÄLL!! DET VORE GREJER DE!! <3

2011-08-21 @ 00:02:21
Postat av: Anna

Jag förstår känslan, men du är ju "bara" 20 år!!!

2011-08-21 @ 22:12:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0