petraceciliagashi

Idag var en riktig pms-dag. (om man får yttra sig så i en blogg?) Sur och förvirrad hela dagen. Irriterande helt enkelt för alla i min närvaro.

Var nere på botten när jag skulle tvätta bort sminket. Ledsen utan någon vettig anledning. Orhan hjälpte mig. Men det är svårt att tvätta bort smink utan att se något. I morkret, i kylan med en flaska vatten! Så när jag kom in igen och såg mig i spegeln såg jag att inte mycket hade blivit gjort. Jag tog då spontant lite schampo och gnuggade i ögonen. (Alltså jag blundade) Men upptäckte till min fasa att schampo tydligen är starkare grejer än tvål. (eller så var denna scampo något extra!!!) Det sved så fruktansvärt. Visste inte vars jag skulle ta vägen. Har aldrig haft så fruktansvärt ont. (I ögonen alltså. vet inte om jag kan jämföra smärtan med all smärta i hela mitt liv. Eller kanske....)

Och då bröt det ihop. jag grät som ett litet barn. Inte lågmält och lite tårar. Nej jag tjöt. Huvaligen. Orhan trodde jag var döende eller något och förstod inte vars han skulle ta vägen då jag bara grät.

Till slut lyckades han i alla fall fatta att det var något med ögonen och hämtade vatten och öste i ansiktet på mig.

I den stunden kände jag mig otroligt pinsam. Gråta på det viset (som om jag förlorade någon) för att jag får lite schampo i ögat. BAra det att gråta för smärta är barnsligt.