petraceciliagashi

Jag vill så gärna lära mig romani. Men jag fattar bara inte hur. Finns inte en endaste kurs. Inte en endaste nånting! Hur jag än söker hittar jag inget. Till och med min lilla ordlista på internet har gett upp sitt liv!

Att fråga Orhan om hjälp går inte. För om han till slut faktiskt orkar skriva ihop nån liten text. Ja då är det ju alldeles för trist för att lära sig. Sitta och läsa bara... suck. Och när jag väl får lusten till. Då är det lilla pappret borta! :P

Trodde jag skulle lära mig massor i Kosovo. Visst lärde jag mig nåt. Men inte mycket. Hur jag än försökte lyssna på deras konversationer tyckte jag bara de sa "Pa po" hela tiden. (Betyder typ ja. Fast väldigt bestämt. Men ja! Självklart! Vet inte hur man ska översätta!)  Och en populär fråga till mig var "Kaleh pana jek?" (vill du ha en till? Jag satt alltså och drack te och de frågade om jag ville ha en kopp till!)

.

..

Jag kommer ingen stans med det. Hatar när jag får frågan. "So cere?"  (Vad gör du?) För jag vet inte vad jag ska svara. Har inte ett endaste ord att säga. Och lustigt nog får jag jämt den frågan när Orhan pratar med någon släkting på internet!

..

 

..

Jag vill inte längre vara utanför! Jag vill också kunna vara med i diskussioner och säga nåt kul till min svärfamilj! Särskilt nu när vi snart ska hälsa på dem! Hemska saker. Då vill jag kunna säga nåt mer vettigt än. "Mangava pani!" (jag vill ha vatten!) Eller "Me cerava maro tajsa!"  (Jag gör bröd/mat i morgon!) haha...

..

..

Känns precis som om jag fattar allt ändå. Det är märkligt. Orden känns så familjära. Och när Orhan översätter en mening till mig så känns den så självklar. Som ja.. men de fattar jag väl! Men ändå fattar jag ingenting!

Språk...