petraceciliagashi

En olycka kommer sällan ensam.

Igår kom Tamar och såg allmänt konstig ut. Trodde hon ätit nåt äckligt så jag bar henne in när hon bara skulle hålla på och löjla sig på trappen!

Jag gav henne mat men upptäckte sen att hon inte ätit något. Hon ville heller inte vara med mig och Orhan utan sov uppe i soffan. Hela dagen.

Först när jag och Orhan for ut för att bada kom hon ner och åt och ville följa med ut.

..

..

Idag såg jag henne inte förrän nu på eftermiddagen. Då kom hon haltandes uppför trädgården mot mig och kom in för att äta sina sista kulor. Såg att hon inte riktigt visste hur hon skulle sitta och stödja på sina bakben!

Tror det är ena bakfoten hon har ont i. Den är svullen och hon gör allt för att inte använda den.

Men ändå gör det inte överdrivet ont. Jag får röra vid henne. Klämma på henne och hon är inte orolig.

Dock konstig. Hon säger inget. Tittar bara på mig. 

Låter henne inte gå ut mer. Tänk om hon haltar över en väg för långsamt och en bil kör över henne.

Bättre hon är inne. Så får jag se om det ordnar sig.

Katter har väl bra läkkött!