petraceciliagashi

Kändes riktigt "familjigt" när vi allesammans cyklade hem med en hink blåbär på pakethållaren, vilket vi spontant plockat ihop på kvällen.

Orhan körde. Jag satt på styret. Tamar satt på min höft med framtassarna i knät... Ja.. det kändes som en liten idyllisk bild av ett fint familjeliv. haha... Önskar nästan jag hade en bild. Den glada familjen påväg hem efter en lyckad dag i skogen.

..

Nu ska vi sova. Eller Orhan ska. Jag ska nog leta upp något lagom kul att titta på och sedan krypa upp hos mannen! Helt värdelöst att ha två sängar. Jag vaknar aldrig i min egna säng. På nåt sätt hamnar jag där.

I natt drömde jag att det var massa ormar bredvid mig (Orhans ben). Jag skulle slänga täcket över dem och sedan springa ut ur sovrummet. Med en chock kände jag hur en av ormarna (Orhan) började göra motstånd och röra sig när täcket slängdes över den. Jag skrek och kämpade emot med täcket. Allt medan ormen (Orhan) ropade. "Lugn! Det är en dröm. Tyst, tyst... Det är en dröm!" 

Till slut sansade jag mig och vaknade till där i ormens (Orhans) armar.

Måste ha skrikit länge. För jag minns hur han kramade om mig och sa lugn lugn och aldrig slutade trots att jag tyckte jag var lugn... Han påstod att det var jag som aldrig slutade skrika trots att han försökte lugna mig. haha.. var nog bara halvaken!