petraceciliagashi

Kommer det någonsin en tid då man känner. Nu har jag pengar så jag utan oro kan gå och spontanshoppa lite?!

Det kan ju inte existera?

Minns knappt den känslan!?

Började gymnasiet. Då kostade maten... Körkortet! Tamar...

Slutade gymnasiet... Fick plötsligt inga pengar längre!

Började arbetsförmedlingen. Fick fel bidrag. Ett lägre.

Blev ihop med Orhan! Pengar skulle sparas eftersom vi inte visste vars Orhan skulle ta vägen senare och vad som skulle hända. Eller om han skulle få positivt, sparades det till ett kommande bröllop!

De pengar som vi använde gick till gemensamma nöjen. Och sånt man behövde pengar till.

Orhan blir utvisad. Tusen och åter tusen gick till resor, söka uppehållstillstånd, mat och överlevnad.

Orhan får uppehållstillstånd! Jättedyr resa! Flytt!!!

Börjar arbeta! Världens dyraste lägenhet. Och de pengar vi hade extra gick till nöjen tillsammans och några viktiga kläder!

..

Visst handlar det väl om vad man prioriterar. Vi prioriterar att göra saker tillsammans när vi har pengar. Äta ute, se en film, gå och fika. Jag erkänner det. SKulle vi inte göra det skulle jag säkerligen kunna gå och spontanshoppa!

..

Längtar efter kläder. Önskar jag hade mer än 2 bar byxor som var hela. Eller kanske ett fint linne! Skulle vara kul att kunna känna sig snygg. Få se lite fräsch ut!

Nej nej...

..

Jag tänkte idag. Ja men snart kommer ju den dagen. Dagen då man har pengar till sånt! När vi har jobb.

Men vad drömmer jag?!!! Hur mycket pengar skulle vi inte behöva tjäna så man känner sig fri att gå ut och bränna en tusenlapp på några klädesplagg en månad?!

Det kommer aldrig hända!

Lär ju inte spela någon roll hur mycket pengar man har. Standarden höjs och man lever ändå på samma snåla tråkiga budget!

..

Allvarligt talat.. ni som shoppar. som faktiskt har ett nytt klädesplagg i garderoben varje månad. Hur pallar ni? Hur kan ni gå och köpa nåt utan att få ont i magen. Eller ha råd med andra roliga saker. Och sån skit man måste betala?!

Vad är problemet med mig?