petraceciliagashi

Igår tänkte jag ju skriva om den stora nyheten. Om det inte voret så att jag var så trött och internet så segt.

Jag är ju moster! Det låter oerhört gammalt. För som jag vuxit upp så är mostrarna alltid äldre än mamma!

Det är jag ju nu också.. när jag tänker efter. Gam-moster kommer Ezekiel kalla mig... 

..

Trots att jag inte är någon barnälskare. Jag har svårt för barn. Vet inte hur jag ska bete mig för dem och har aldrig blivit fascinerad av nyfödda barn. Vissa människor blir alldeles till sig och vill hålla, hålla, hålla. Jag brukar inte be om att få hålla ett barn. Om de slänger upp de i famnen på mig och säger. "Håll. Jag måste kissa!" Go for it!

..

Men det blir speciellt med barn som hör till en. Detta är ju min kära systers barn!

Barnet är till och med gulligt. Eller man kanske inte ska döma efter en nyfödd bild. Men jag är inte så lätt charmad av småbebisar utseende. Det är inte många som är gulliga. De flesta ser ju tokiga ut. Eller lite allmänt galna!

Ja jag ser fram emot att få peta på bebisen. Träffa den. Träffa syrran! :)

Ja det är en helt ny situation med ett barn i familjen än ett ramdom barn i byn!

Nästan så jag till och med blir lite rörd av bara tanken på att de har skapat ett så fint barn...

..

Till och med jag kan bli löjlig!