Vardagsbekymmer...

Varför är Orhan så gullig just på morgonen! Då när man INTE kan stanna och pussa på han. Föresten är det inte jättekul heller. För jag vet hur jag känner när Orhan pussar på mig när jag sover och inte vill vakna.
Men att i alla fall få ligga där och krama han lite...
..
Hur som helst. Man tänker. Äsch. Jag får ju krama och pussa på han när jag kom hem. Jag är ju lika kär i eftermiddag som nu!
Men det är inte så lätt.
När jag kommer hem. Alldeles genomsvett. I längtan efter en dusch. Just då är det hälften obehagligt, hälften mysigt att kramas. Och samma känsla finns alls inte kvar. För då känner jag inte för att vara gullig. Nej Orhan är inte ens lika söt. Jag känner för att dela min dag med min bästa polare Orhan. Inte för att romantiskt omfamna min make. 
..
..
Föresten vill jag ju då hinna göra nåt kul också. Vila lite. Njuta av egna intressen. Och när väl känslorna bubblar upp igen. Ja då är det sent. Orhan är trött och vill sova. Och vi är tillbaka på ruta ett... 
..
Varför är man kär vid fel tillfällen? Äktenskap och vardagsliv är krångligt. Inte alls lika lätt som förut...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0