Maken...
Jag hittar inte min telefon!
Galet.. puts väck är den. Och inte kan ja ringa den. För jag har ingen telefon här. Ska jag tvingas springa över till farmor och farfar och be dem ringa! haha
Eller så väntar jag helt enkelt tills någon saknar mig...
..
Hur som helst. Här sitter jag med en kopp kaffe och känner mig... trött.
Skojade med Orhan igår vilket ledde till min olycka som jag nu ska berätta om. (hehe) Vi har fått ett överkast till sängen av ett par vänliga grannar vilket vi varit dåliga på att använda. Men nu beslöt vi oss för att på allvar börja med ordning på sovrummet.
Orhan påstod att jag skulle göra det. Eftersom jag vaknade sist och Orhan inte var hemma då. Jag svarade då.
"Ja men du kan väl lyfta ner mig till soffan då och sedan bädda!"
Gör inte den knasbollen det då!
Klockan sju rivs täcket bort från mig och jag möter naken den iskalla morgonkylan! Nej nej skriker jag, jag bara skojade. Men han är hård. Han lyfter mig hela vägen ner för trappan och sätter mig i fåtöljen.
Så... jag har sovit två timmar där, på soffan. (Han gav mig en filt sen. Så jag frös inte ihjäl!)
Kommentarer
Trackback
