petraceciliagashi

 Det luktar stekyta i mitt rum och det är allmänt äckligt här inne. Disken har växt över mitt huvud och det ligger sand från Tamar bajslåda över golvet. PÅ stolen ligger en hög med kläder och skrivbordet är liksom täckt av pennor, smink och skivor. Jag måste städa.

 Satt och kollade på gamla bilder. Även om jag inte vill minnas det så, så var jag smalare förr. Ha ha. tycker allt detta bevis borde få mig att skärpa mig och träna och äta bättre. Men det liksom bara läggs åt sidan. Jag tränar. Men jag måste ju hårdträna nån dag varje vecka. Det stör mig också att jag börjat tänka så mycket på vikten. Men man måste ju... annars går det till överstyr. Eller så mår ja bara sämre av att tänkä på det och blir alldeles matt och ger upp.

 Lördagen har trots allt varit ok.. va i Skara med familj och vänner och kollade in dekorationerna i kyrkan. Jag har tagit bilder på det jag o min grupp gjort och det kommer finns ute på min bilddagbok nästa vecka när jag är hemma.
 Jag fick skjuts hem av Karros föräldrar och Tamar var också med då jag skulle bestämma mig dagen till ära om jag ville hem eller om jag skulle stanna i Lidköping. Valde att stanna.
 Jag bar Tamar på armen närhem och hade hennes fängelse (kattlådan) i handen. Väl vid dörren kom en man ut ur dörren bredvid. Han stannade och glodde på mig.
 Vad tänkte han egentligen? "Vad är det där för knasig tjej som bär katten på armen och har kattlådan i andra?" eller "oj. Undra om hon klarar att få upp nyckeln till dörren utan att tappa katten!" "Vilken pangbrud!" "Vilken underbart söt katt!"
 JAg försökte snabbt få fram nyckeln men den var som borta i min stora påse. Och mannen fortsatte kolla. Det liksom störde mig. Han kunde väl hälsa. Jag kunde väl hälsa. Men han hade liksom glott så länge att allt kändes dumt. 
 "HONE ELLER HANE!" ropade han plötsligt till mig.
 "Hona!" Svarade jag och gav han en snabb blick innan jag fortsatte leta efter nyckeln.
 "Nyinskaffad eller?" frågade mannen medan jag fick upp nyckeln ur påsen.
 "Nej jag har haft henne i drygt ett år!"
 "jaha!" han försvann bakom hörnet och jag låste upp och gick in.
WHAT. VAr det allt han ville. Hade vi träffats förut. hade han sett mig men adlrig katten och blev förvånad att jag hade katt. Har han sett henne i fönstret och undrat så över Tamar? Ville han bara prata. Eller kom han på något snabbt för att ursäkta att han fastnade med blicken på mig i ett år.
 Fascinerande...

Nu ska jag träna mig alldeles svett...