petraceciliagashi

(Ett hemsk lååångt inlägg!)

Jag gillar film. Nästan alla sorter men jag skulle tro att jag gillar äventyr mest! Fantasy. Kostymdrmana. Asch.. men här är fem jag gillar!  (märk att jag inte skriver filmerna i någon särskild ordning utan eftersom jag kommer på dem)

"En midsommarnattsdröm" Som det Shakespear-fan jag är måste jag säga den. Särskilt då den pjäsen är min favorit! Den är inte ny. Inte särksilt effektfull. (vet inte hur gammal den är) men historien är så söt och jag har ännu inte sett någon bättre verision av den. (Denna är med bland annat Michell Pfyfer, Kevin Cline, Calista Flockhart)

Om fyra ungdomar. Lysander och Hermia älskar varandra. Men Hermia är bortlovad till Demetrius. Helena är kär i Demetrius. En alv (Som för tillfället har en äktenskapskris) ser dem då de irrar runt i skogen vill hjälpa Helena att få Demetrius. Men det blir fel! Samtidigt retas han med sin älvfru genom att få henne förälskad i en åsna. Åsnan är egentligen en man som tillhör ett gäng hantverkare som ska försöka spela teater.

(Handligen i korta så enkla som möjliga drag haha.)

"Scarlet Pimpernel" Det är en sån trevlig film med världens vackraste kvinna! ;) Också gammal och dåligt gjord. Jag vet inte varför jag gillar den. Den är bara skön.

Percy, en engelsman som kallar sig Röda nejlikan (Scarlet pimpernel) räddar aristokrater från giljotinen under franska revolutionen med hjälp av olika förklädnader. I vardagen spelar han en otroligt löjlig aristokratisk engelsman som driver alla till vansinne. En dag träffar han den sköna Marguerite de blir kära men även en annan man, Paul, älskar Marguerite. En man som har hand om avrättningarna och gör allt för att få tag på Röda nejlikan. (Med bland andra Anthony Andrews, Jane Seymore, Ian Mckellen)


"Sagan om ringen trilogin." Är ju tre filmer, jag vet, men jag kan inte säga att jag bara gillar en av dem. De är bara bra och jag behöver nog knappast förklara handlingen. Bra gjorda och… bra story! (Med bland andra Elijha Wood, Ian Mckellen, Orlando Bloom, Viggo Mortensen)

"Mannen som visste för lite" Har sett denna film flera gånger och även om den är ganska löjlig var det den första film jag skrattade till, när jag såg den ensam! Jag brukar vanligtvis inte skratta åt filmer så… hehe.

En amerikan hälsar på sin brittiske broder på sin födelsedag. Han får en upplevelse på livets teater i födelsedagspresent men tar fel samtal och kommer istället in i en verklig händelse där några ryssar och engelsmän försöker starta krig mellan dem igen. Trots allt som händer tror denne man att allting hela tiden är på låtsas.



"Det regnar köttbullar" Måste ta en animerad film också. För även om det finns så många bra filmer att välja på så är jag ett stort fan av animerad film! Bara det är svårt att välja mellan… Uj uj.. och denna skrattade jag nåt våldsamt åt när jag såg den hemma hos Orhan och Ramis när hela gänget var samlat där en natt. Så härligt överdriven. Eller jag minns faktiskt inte nu vad jag skratta åt men… Hoppas att jag någon gång ska få se den igen i alla fall! 

Minns inte handligen så precis. Men en man är en uppfinnare. Dock har han aldrig gjort någon stor succe. Men så en dag lyckas han med nåt som kan skapa mat men då han ska visa upp den händer en olycka. Den far upp till himlen och det regnar mat. Till en början går allt bra. Alla älskar uppfinningen (gratis mat) och vill att han ska göra att det regnar ofta. Men saker och ting börjar gå snett och regnet blir inte som det ska.

 När jag drömmer mardrömmar så är det nästan jämt om att ensam möta någon människa med ondskefulla tankar. Eller att någon smyger runt huset och ska mörda min familj. Men i vaket tillstånd är det ju inte något jag oroar mig för precis!

 Men det jag först kommer att tänka på som jag vet ger mig obehagliga känslor. Vet inte om man kan kalla det en rädsla. Men något jag tycker är ytterst otäckt och gör mig mycket nervös är spindlar.
 Är det en spindel i mitt rum sover inte jag där förrän jag vet att den är likviderad! Eller utsläppt från mitt rum. Jag är ytterst tacksam över att ha Tamar som älskar att plåga spindlar och under ljudliga snaskande tugga i sig dem. Även Orhan är till stor hjälp och min käre far.


 Jag kan röra vid dem. Jag har hållt en stor husspindel i min hand som vi hittade i hyreshusen i Älgarås en gång. Jag var nervös. Men tänkte att jag måste göra det. (Tror Orhan har bild på detta. Kanske skulle försöka få tag på den bilden!) Men på nåt sätt känns stora spindlar trevligare. De är mer ett djur än en otäckt galet småkryp

 Har drömt mardrömmar om att stora spindlar invaderar huset. Eller att mängder av små är i min väg.

 Vad som är otäckt med dem är ju egentligen otroligt svårt att avgöra. Varför i hela friden känns spindlar så fruktansvärt obehagliga. De är fascinerande. Inte fula! De är väldigt små och harmlösa. Inte människodödande monster. (om vi bara ser till Sverige) Jag kan ju lätt springa från dem. Skulle kunna råka döda en spindel i sömnen och behöver bara peta på den för att ta kål på den.

 Är de att de är oberäkneliga. De kan plötsligt springa mot en. Som om de hade en plan att förgöra mig. De kan plötsligt dyka upp där och när man minst anar det. Dold under en kudde. Eller plötsligt hängande från taket.

De har min tillåtelse att leva i naturen. Där jag kan titta på dem och beundra dem utan att vara orolig att få dem i munnen när jag sover. I mitt rum har de inget att göra!!!

Drömde att jag var i Barcelona igen. Med bil! Det var flera människor där. Gamla klasskompisar, folk som gått i samma skola som jag och min familj. Jag körde en bil ensam i förväg. Resten av familjen kom efter mig.

Jag skulle hitta en parkeringsplats och det gick ovanligt bra. Jag parkerade och gick ur bilen för att hitta en så där betalningsautomat. Jag letade. Jag gick gata upp och gata ner. Hittade andra parkeringsrutor. Men alla hade en sak gemensam. Saknaden av automat. Det gick inte att betala någonstans. Jag promenerade tillbaka till bilen. Irriterad! Hittade min familj som parkerat bredvid mig och förklarade problemet för dem.

Vi såg två tjejer (som gått i samma gymnasium som jag) så vi frågade dem.

"Var betalar man?"

"Nej man lägger pengarna i bilen och lämnar den olåst så tar lapplisan pengarna!!"

"Ska vi lämna bilen olåst!"

"Ja. Alla andra gör det. Man vet att man inte ska röra någon annans bil här. Men lägg en filt över bilen så folk inte ser om ni har värdesaker i. Det kan ju vara frestande!"

"Smart!"

Vi la en filt över… och lämnade pengarna i bilen innan vi gick till hotellet.

Drömmar….

Idag har jag tränat. Otroligt! Det kan man inte tro om slappa Petra men. Äntligen!!! Kan inte sitta hemma och äta och laga mat. Jag måste göra något nu när jag inte har nåt jobb som håller igång mig.

 Efter att Orhan åkt hem och jag ätit lunch tog jag tar i saker!

 Jag gjorde inte mycket. Men lagom. Tog en powerwalk som inte blev så full med power men tröttsam eftersom spåret är så snöigt och trögt att gå i!!! Det var kallare ute än jag trodde och jag fick huvudvärk och jätteont i öronen! (man ska använda mössa!!!)

 Men det hindrade inte mig från att gå hela rundan.

 Väl hemma gick jag in och styrketränade lite också. Tror jag ska släpa fram all utrustning i studion igen. Nu när bandet är typ klara där inne!

 Känner mig så fräsch. (inte att jag är tränad och svettig men av att jag rört på mig och fått frisk luft!) Ska försöka göra samma sak varje dag nu. Eller i alla fall varannan!!! Och nu ska diskas och lagas mat! (Suuuuck)

 Var spännande att köra till Göteborg. Eller… jag agerade inte chaufför. Snarare flyttlasskörare. Men det var väl kul det med. Bilen var tung. (Sätena nedfällda och saker i hela bilen) Och större än min kära Toyota.

 
 Orhan satt med mig och vi pratade och hade trevligt. Så ja resan fram och tillbaka var trevlig. Jag gjorde bara bort mig en gång. Ganska rejält. När jag körde efter den man som skulle visa oss vägen i Göteborg. Jag såg så dåligt åt sidan i bilen pga alla saker därbak så... Men… nu har jag lärt mig den läxan. (Typen i den andra bilen till och med hämnades på mig haha) Orhan gjorde allt för att uppmuntra mig igen.

På vägen hem stannade vi till i Alingsås för att äta. Vi letade länge. Vi ville inte äta Asiatisk mat igen. Vad som helst. Men inte kina eller thai!!
 Vi letade och hittade kina och thaiställen med buffeer. Hittade nåt ställe som mysigt men var bara folk över 65 där så vi skippade det. Vi hittade en grekisk som inte öppnade förrän efter fyra.
 En Indisk grill. Som bara serverade hamburgertallrikar och ris. (såg ut som vilket sibylla som helst)
  Efter att ha ränt gata upp och gata ner fick vi ge upp. Det fanns bara asiatiskt här. Så vi hamnade på samma restaurang som mamma och jag åt på sist jag var till Göteborg. Buffé. Bra pris, trevlig personal. Men denna söta, salta, friterade, grytiga rismat börjar bli tröttsam!!! Jag vill ha pasta eller en redig köttbit!!!

 Klockan sex på kvällen kom vi tillbaka till vintern i norra västergötland. (Göteborg ligger väl en månad före i utvecklingen.) Orhan klagade högljutt över hur otroligt deprimerande det var med snön. När det varit barmark, plusgrader och sol i Göteborg. I Älgarås var det snödrivor lite minus och, tja solen hade kanske skinit under dagen men nu var solen nergången.

Det var skönt att lämna bilen och ta bussen hem. Mycket körande… För en gröngöling som jag!

Ett minne…
 Det är ju jättesvårt att skriva nåt långt och detaljrikt minne från barndomen. Jag minns saker. Men inga långa stunder. Korta små ögonblick.

Jag minns till exempel att mamma bytte blöja på mig. Vet inte hur liten jag var.
 Vi var i Älvsbyn hos mina morföräldrar. Det hängde någon sorts docka i taket. Färgglad clown eller nåt av ihopsatta tygbitar. Minns att jag lekte med den. Eller kanske bara tog på den.
 Troligtvis var jag väl rätt liten när mamma bytte blöjor på mig. Och troligtvis är man rätt liten när man blir fascinerad av färgglada dockor!
 Det måste nästan vara mitt tidigaste minne, fast vad vet jag…

Minns också en del från Knaften där jag bodde mina första år.
 Ett av minnena var…
 Mina kusiner skulle komma på besök. Tror jag var runt 4 och Ulrika 3.Vi hörde att de kom i bilen och var påväg upp för trappan.
 "Kom vi gömmer oss!" sa mamma och allihopa kröp vi under bordet i vardagsrummet. Det var så spännande. När de dök upp från trappan hoppade vi fram och skrämde dem. (eller nåt) Jag var alldeles i gasen minns jag det som. Hur fantastiskt roligt och tokigt det var att vi gömt oss.
 Min kusin Amelia var väl knappast ett år då. Hon kläddes av ytterkläderna och sattes på golvet. Hon satt där och gapade och såg allmänt chockad ut. Ulrika gick fram till henne och satte sig framför henne och rörde på armar och ben. Hon skrattade gott åt att Amelia försökte härma allt hon gjorde.
 Sen minns jag inte mer av den dagen. Men antagligen lekte jag väl med mina äldre kusiner haha :P

kram