Polska poliser!

God morgon.. Eller god eftermiddag.. Klockan är över ett. Jag gick upp vid tolv och åt goutab. (med min dåliga stavning på azerisk mat) Mer har jag inte hunnit göra idag.
 Funderar på att ägna dagen lite åt det begravningsarrangemang jag ska göra åt min mormors systers begravning. Har en idé men ska teckna ner den åt mormor så hon får säga sin mening. (självklart gör jag något alldeles otraditionellt... hehe sån e jag)
   Måste duscha idag och det är ungefär det som står på listan. Blir en soft dag. Förhoppningsvis bjuder aftonen på en visit i Älgarås också.

 Drömde i natt. Drömde att vi flydde. (min familj alltså) vi skulle söka asyl i Poland. Vet inte om dessa drömmar kommer av mitt umgänge med asylsökande eller om det är inför framtiden. Ja tror rätt säkert kristna kommer bli trakasserade.. Pratade ju hur som helst inte om något av de igår... :S
 Hur som helst..
 Vi flydde.. Sprang efter gatorna och kom till ett hus. Det var ingen hemma. Men vi såg att de som ägde huset var påväg. Så vi sprang ut i skogen som låg vid trädgården. de hade lite bodar och stugor där så vi hoppade in i en stuga och låg stilla. Folket kom. Och gick in i sitt hus. Det var lugnt.
 Men inte länge. Plötsligt dök polisen upp vid huset. Lyktorna från bilen lyste upp kojan i skogen och vi fick alla lite smärre panik. Nu visste de ju säkert att det låg en stuga i skogen. och Polisen skulle ju med all säkerthet genomsöka allt.
 "Vi blir upptäckta innan vi hinner söka asyl!" sa pappa.
"Kan vi inte söka asyl av polisen?" täkte jag för mig själv. (kanske var det mitt vakna jag som reagerade på drömmen haha)
 "Vi måste byta gömställe!" pappa hoppade ur kojan när poliserna var upptagna där inne. Det började ljusna. Solen gick upp. Vi smög runt och när polisen gick ut i skogen gick vi in i huset. Vi stod i hallen och lyssnade.
"Wydaje się, że ma problem. Należy najpierw sprawdzić w lesie!" Hörde vi dem säga.
"Det är polska poliser!!!" utbrast pappa. "Vi kan klä ut oss till poliserna. Det är ju bara att prata lite som det låter så tror de att vi är polska poliser vi med!"
 "Men näe. pappa de kommer ju höra direkt att vi inte är från Poland. Om de hör oss. De kan ju polska!"
"Wydaj vyydajj! Det är lätt Petra. Det kommer funka!" utbrast Ulrika.
 Pappa började stoppa in lite fiskgratäng i en sorts vandringspinne. Jag såg att poliserna hade såna och det sipprade verkligen ut fiskgratäng ur dem.
 Ulrika fick en sån pinne och gick runt i hallen.
"Podro sla kitje ma jlerh!"
"Om vi pratar lite slubbrigt så kommer även poliserna tro att vi är från polen. Vi kan ju ha talfel eller nåt!" sa pappa.
"Nej det här kommer aldrig gå!!!" sa jag surt och tryckte ner min fiskgratäng i pinnen.

 Drömmen tog slut... minns att vi klättrade i trän. Eller ja gjorde det. Hade möss i munnen och lekte med ettriga barn. Typiskt mina drömmar o gå från det ena till det andra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0