petraceciliagashi

"Hittar du till svampstället då??"
"Självklart!"
"Kan du gå dit nu?"
"Ja..."
"Guida mig då. Jag säger inget om du går fel eller rätt!"
"Ok!"

 Så gick diskussionen mellan mig och Orhan innan han fick leda mig till det fantastiska svampställe vi hittade för 2 dagar sen. Vi lämnade mängder med småsvamp där så vi skulle kolla om den växt nåt. De hade ju regnat och.. jag vet inte hur snabbt svampar växer? Rätt snabbt va?
 
"Du litar inte på mig?"
"Självklart gör jag det!"
"Du tror inte jag hittar!"
"Jo nog gör du det. Men vi tar ju knappast den kortaste vägen!"

Var svårt att hålla sig för skratt och inte stoppa honom när han tog den ena felaktiga vägen efter den andra. Vi gick rätt väg men plötsligt tog han av på en annan väg som gjorde en stor lov runt innan den återvände till vägen igen. Vi följde den o sen valde han fel väg igen som gjrode en liten lov runt och återvände till samma väg igen. Där vi nyss var för 15 minuter sen. Jag trodde han skulle se att vi nyss varit där. Men icke.
"Nu känner jag igen mig! Vi ska gå dit!"
 Men då jag såg en stor kantarell vid vägen, vi var tvugna att plocka, och råkade pussa honom..var han lost. Vi var påväg att åter följa den stora vägen åt rätt håll men så plötsligt ångrade han sig och gick bortot igen. Åt ett nytt håll.
 Slutade med att vi hamnade på en altan till en tom sommarstuga (då det började regna och åska) vid svartsjön. Säkret 2-3 kilometer fel! Men var lika mysigt det.
 Älskar min vilsna man!!! :D

kram