petraceciliagashi

 På kvällen promenerade jag och syrran ut för att äta. Päronen hade gått till katolska kyrkan för att se på nattmässa i den stora katedralen. Och för att sedan äta ute i centrum. Och fira sin bröllopsdag.
 Ulrika och jag gick till den stora gatan intill vårt hotell. Där vi visste det skulle finnas några restauranger.

 Det dumma var att restauranger stänger till åtta-nio. Ulrika kom på halv sju. (då vi gick ut) att restauranger kanske öppnade sju!
 Dumt...
Vi letade en evighet efter restaurang. Hela barcelona lutar ju också. Så åt ena hållet är det bara uppåt medan andra bara neråt. Vi var längst upp på toppen (innan de där bergstågen börjar)

 Tillslut hittade vi i alla fall en indisk restaurang. En man mötte oss och sa att köket inte öppnat än. Plötsligt började han mixa svenska och engelska. Jag tänkte inte på det förrän han sa. "JAg har bott i Sverige förut!"
 "JAsså?"
 Vi satt i en soffa och pratade tills köket öppnade. han berätta om vem han var. Att han var svensk medborgare. Han hjälpte oss. Kom till oss hela tiden och pratade. Visade oss hur man gjorde och varnade oss för att det var starkt. (onödigt då vi båda gillar det)

 Han följde oss till trappan och kollade länge efter oss med orden. "Vi ses..."
"HAha ja!" sa jag och syrran..

 Oväntat....