petraceciliagashi

 HUR många gånger har jag inte rest den långa vägen till Lidköping. Med det tråkiga tåget. Kommit hem. slagit på datorn. Gått på toa. Satt på tvn. Gjort te. gett katten mat satt mig vid datorn och loggat in på min blogg. Samma samma samma varje vecka. LEver verkligen inrutat. E så trött på att pendla fram och tillbaka nu. Skulle faktikskt kunna tänka mig att bo kvar över helgen om det inte vore för att ja inte har så mycket att göra här. Ingen festlig granne. Ingen tillgång till nån hobby. Ingen att prata med helt enkelt. Det är skönt att få komma hem. Träffa familjen. Kanske träffa vännerna i Älgarås. Sjunga, spela musik, jobba vid datorn med tecknade filmer.. Ja.. jag trivs i slätte. Men att pendla. SUCK!
 Så därför gör jag och Tamar detta vecka ut och vecka in. Men nu är det bara en knapp termin kvar.. sen ska ja inte bo här mer. Kommer säkert sakna detta äckliga ställe. Men ja ser fram emot att få flytta hemifrån på riktigt. Skaffa jobb. Katter. Sitta ännu mer ensam i nån lägenhet i nåt place där ja int känner nån. (Nej de sista ser ja inte fram emot. Men räknar lite smått med det. Jag suger på att skaffa vänner XP )

 Mmmm te.. Nej.. dags att sätta sig framför tvn. Tätt med Tamar... och slurpa på mitt te. :D 

Kram! :D
 
 Måste bara lägga till. Jag är så lycklig att jag fått lära känna alla asylsökande i Älgarås! Det har varit så kul och så upplyftande, givande. Men samtidigt så mycket sorg. Listan över saknade växer....