Aldrig hemma!
På Eftermiddagen. Den glade fadern kommer hem från arbetet!
"Petra? Är du hemma?!"
"Ja!"
"Är du inte i Älgarås?"
"Näe..."
"Varför inte?" (Han lät kanske lite orolig?)
"Varför? Jag.." (Bor jag inte här eller?) "En... liten paus från Orh.. Näe. men han var ju upptagen idag!"
"Jaha!"
Antingen är jag för mycket i Älgarås att mina föräldrar glömt att jag fortfarande bor hemma. Eller så är det onormalt att vara hemma när ens trevliga man har en prima lägenhet att hänga i!
Det märkliga är ju att om jag är där jämt så börjar päronen pipa om att jag inte söker arbete nog bra. Eller att jag lånar bilen för mycket. (även fast jag tar bussen 98 procent av gångerna!) Och nu när jag är hemma. Då finns det inte en enda vettig anledning till att jag är hemma?!??!
Mina kära päron är roliga. (Ska inte döma min mamma så hårt...) Min kära pappa är särskilt rolig! :D
Senare på kvällen...
"Ska du till Älgarås?"
"Nej Orhan kommer med bussen nu från Töreboda!"
"Åker du till Älgarås med honom? eller ska du bara säga hej!"
"Bara säga hej..."
Han gav inte upp hoppet om att jag skulle dit inte!
kram
Tack!
