Mord eller nåt...
"Hej Tamar!" Sa jag glatt när Tamar skuttade ner från fönstret och in genom dörren.
"NEJ vad har du i munnen?"
"TAMAR!"
Tamar rusade in i studion och jag förföljde henne med irriterade stämma. Men det sket väl hon i. Hon kröp in bakom studioutrustningen och där fick jag tag i henne.
Tamar började spinna. (Nöjd med sitt byte eller nåt? haha) Hon höll ett hårt grepp om fågeln i munnen då hon plötsligt tappade den men lyckades skickligt fånga den med sina tassar.
Mamma och jag skrattade.
Jag satte ut Tamar och hon börja leka med sin fågel. Hela tiden kollade hon upp för att se om vi fortfarande stod i fönstret och kollade på henne. Hon gjorde sina bästa tricks med den lilla fågeln.
"Hårt motstånd?" ropade mamma och gick iväg.
Då såg jag och Tamar. Hero. Han kom smygande och kollade mot Tamar och hennes fågel. Tamar stod blixtstilla.
Jag gick snabbt ut för att skrämma bort denna katt som på nåt sätt får Tamar att bli så fruktansvärt rädd.
Men det sket väl han i och började jaga Tamar.
Tamar skrek på hjälp. Jag skrek på Hero. Tamar rusade upp i ett träd. Hero efter. Men han kom in riktigt upp den täta tallen och fick vänta. Han märkte att jag närmade mig och hoppade från säkert 3-4 meter.
Jag tyckte lite synd om han. Han landade väldigt våldsamt.
Men den omtanken var kortvarig. Jag jagade bort han. Men han gömde sig bara på granngården.
Så jag stannade med Tamar. (mamma kom ut mer skor och tröja. Iiiiskallt!) Peppade henne. Sa gulliga saker till henne och pratade uppmuntrande. (Jag undrar om det egentligen hjälper)
Tamar kom lååångsamt ner. Mycket långsamt. Hon morrade och jamade lågmält hela vägen ner. Hon var arg och rädd.
Till slut klättrade hon baklänges ner sista biten och stannade bredvid mig. Jag tog henne i mina armar och gick mot fågeln.
"Vill du in eller vill du leka med fågeln. Hero är fortfarande kvar där!"
Tamar satt i min famn ett tag. Sedan skuttade hon in och rusade mot dörren. Valet var enkelt haha.
Tycker synd om min lilla älskling som ska vara så rädd för denna katt. Tamars byte som skulle bli hennes middag ligger fortfarande kvar där ute.
kram
