petraceciliagashi

Min svarta skönhet ligger i mitt knä och spinner. Det är lycka. För det händer så sällan nu för tiden. Hon är vuxen och jämt ute. Jag är jämt i Älgarås.
 Men nu.
 Hon blev lite rädd av att det slogs hårt i en dörr och satte sig nedanför mig vid datorn. Jojomen. När man är rädd. Då duger matte att söka skydd hos.
 Jag tog upp henne och hon slappnar av ordentligt.

 Jag däremot får vara orolig. Mötte Tamar vid busstation idag. Trodde inte hon lekte vid gatan. Nu kommer ju jag aldrig slappna av.
 Hon lekte i en buske. Jag ropade på henne och hon stelnade till och tittade på mig med stora ögon. Vem stod där? Vem visste vad hon hette?
 TIllslut kom hon skuttande och hälsade innan hon tramsade över gatan och in på en trädgård. Dumma katt. Hur får man henne att förstå att man inte vill att hon är där borta? XD

kram