petraceciliagashi

"Ja satte på den igår kväll och den stod så här till fem på morgonen då ja stängde av och nu får jag inte ut tvätten!"
 Jag och Orhan stod och tittade på den gamla fula tvättmaskinen. Hur och när ska man lära sig en tvättmaskin? Och lär man sig en. Då e den andra konstigare. Den jag hade i Lidköping. Brydde jag mig aldrig om att förstå. Ja knöla ner tvätten och satte på. Och det funka!
 Men den här starta inte ens.
"Elen är på... hmm.. kanske.. en vattenkran. Du kanske måste sätta på här?"
Vi provade. Succe. Känner mig så fantastiskt duktig när jag kan komma och rädda situationen. Är man bäst eller är man bäst???
 Nu får i alla fall pojkpalten rena kläder! ;)

 Var där sen i morse. O skulle nog varit där hela dagen om inte mina föräldrar lyckats slarva bort alla nycklar. (ja säger att de var mina föräldrar. För det var de som stod nyckebefriade idag!) Så ja fick åka hem en sväng och låsa upp för dem!
 Gick upp tjugo över sju bara för att följa med mor till stan och hämta audin där. Lite stolt över mig själv. Men... vad gör man inte för att få vara med sin man!

 Var en vanlig och (som vanligt) trevlig dag med Orhan. Mat, Pasta, Rumba, Mys, Film... Klockan elva pruttade jag hemåt. Nu ska jag sova. För att kanske ha power att orka upp och städa i kyrkan i morgon. Dock kan jag inte lova att anledningen, till att jag tänker kämpa mig upp nio, är för att jag känner en stor längtan efter att hjälpa till och hålla kyrkan ren!!! hehe...

kram