petraceciliagashi

 Det var en lång natt. En blandning mellan feber och telefonring från Orhan som skulle se om ja blivit medvetslös. Icke sa nicke. Ja överlevde natten. Tror inte det var en sån farlig hjärnskakning. Men för säkerhets skulle tvingades jag varannan timme väcka mina sinnen och ringa en signal till Orhan! XD

 MEn idag var sannerligen en konstig dag. Om det var feber eller problem i hjärnan. Det vet jag inte. Kände mig helt slut hela dagen. Så jag åt en tidig lunch-middag och bad mamma laga middag till henne och pappa.
 Jag gick ut med Orhan som påstod att jag var mycket varm. Vi tog en kort prommis. Var väl inte så smart att promenera med feber.
 Sedan satte vi oss och vila. Jag var genomsvett! Men då Orhan inte kunde stanna med mig hänkade jag med på bönen.

 Det skulle jag inte gjort. Bönen ville aldrig ta slut. Det var varmt och jag var trött. Gäspade mig genom alla sånger och la mig på Orhans axel under själva bönen. Funderade på att gå in på toan och doppa ansiktet i kallt vatten och lägga mig på golvet.

 Men vi gick ut efter bönen. Orhan påstod att jag var konstig och ville att jag skulle åka till doktorn dagen efter. Men jag vet inte. Hur illa kan det vara? Är det feber? Är hjärnan paj.

 Det gör i alla fall fortfarande vansinnigt ont mitt på huvudet där jag slog mig...

kram