Potatis!
Potatis potatis potatis, Gnäll, gnäll gnäll. Smärta, smärta, smärta. Trååååååååkigt.
Så kändes det på tisdag då klockan var 12 och jag hade jobbat på potatisfältet i 3 timmar. Det var plågsamt.
Jag såg inget slut på eländet. Visste inte hur länge vi skulle jobba, hur mycket vi skulle plocka eller när det tog slut. Jag hade ingen att prata med, alla pratade serbiska eller romani, och jag var fruktansvärt trött. En del jobbade hårt en del tog långa pauser och pratade. Det var orättvist. De känade pengar på att vi jobbade åt dem??? Ville bara hem. Ville aldrig dit igen.
Trodde jag ja...
PÅ kvällen när ja fick min inkänade åengar 275. 25 kr mer än planerat så var glädjen utan gränser (överdrivet sagt) Men ja kände hur suget återvände. När jag även fick med min man så var det självklart att ja skulle plocka lite potatis. De andra kvinnorna hade gett upp. Inte kunde väl jag svika bonden inte.
Så jag plockade även Onsdag. Och dagen gick undan. Det var en annan sort. Sparrispotatis. Den var liten så vi fick inte ihop lika mycket lådor. Mindre pengar för varje person alltså. Men det var kul. Jag och Orhan skulle se hur lång tid vi behövde för att tillsammans fylla en låda (1 kubikmeter!) Det hade nog tagit 3 timmar om inte potatisen och dagen tagit slut. :P Ja allt var faktiskt mycket trevligare. Jag var inte trött och dagen var snabbt över! Fast smärtan i benen ska vi inte tala om....
potatis...
Så kändes det på tisdag då klockan var 12 och jag hade jobbat på potatisfältet i 3 timmar. Det var plågsamt.
Jag såg inget slut på eländet. Visste inte hur länge vi skulle jobba, hur mycket vi skulle plocka eller när det tog slut. Jag hade ingen att prata med, alla pratade serbiska eller romani, och jag var fruktansvärt trött. En del jobbade hårt en del tog långa pauser och pratade. Det var orättvist. De känade pengar på att vi jobbade åt dem??? Ville bara hem. Ville aldrig dit igen.
Trodde jag ja...
PÅ kvällen när ja fick min inkänade åengar 275. 25 kr mer än planerat så var glädjen utan gränser (överdrivet sagt) Men ja kände hur suget återvände. När jag även fick med min man så var det självklart att ja skulle plocka lite potatis. De andra kvinnorna hade gett upp. Inte kunde väl jag svika bonden inte.
Så jag plockade även Onsdag. Och dagen gick undan. Det var en annan sort. Sparrispotatis. Den var liten så vi fick inte ihop lika mycket lådor. Mindre pengar för varje person alltså. Men det var kul. Jag och Orhan skulle se hur lång tid vi behövde för att tillsammans fylla en låda (1 kubikmeter!) Det hade nog tagit 3 timmar om inte potatisen och dagen tagit slut. :P Ja allt var faktiskt mycket trevligare. Jag var inte trött och dagen var snabbt över! Fast smärtan i benen ska vi inte tala om....
potatis...
Kommentarer
Trackback
