Tamar var borta...

Gick ut och plockade kantareller idag. Jag, Orhan och Tamar.
Tamar hittade en, sen var hon nöjd och roade sig resten av dagen med att hitta skugga och hänga med i vårat tempo. Hon var helt slut. Flämtade och andades fort!
Men hon skrek inte. Var bara några få gånger som hon ropade att hon ville hem. Matte var imponerad! ;)
På vägen hem gick vi på den större gatan utanför byn och det första Tamar gör är att springa ut i gatan och fräsa och resa ragg mot en bil. Försökte få henne att komma tillbaka men det var lönlöst. Det var hon eller bilen!
Fick jaga bort henne och de glada människorna i bilen vinkade bara vänligt. De hade väntat tålmodigt. Tack och lov.
Snart hemma kom Tamar på efterslänten. Hon försvann in bland husen och jag ignorerade henne. Hon hittar väl ändå i sin hemby tänkte jag.
Men hon kom aldrig hem...

Klockan sju gick jag och letade för andra gången och gick denna gång till änden av byn. Ropade lite lågt, tycker det är pinsamt att ropa på en katt, men inget svar. Plötsligt såg jag två lysande ögon vid återvinningsstationen!
"Tamar!?"
Det syntes att hon funderade på vem det var men hon verkade då inte känna igen mig! Det kanske inte ens var Tamar...
"Tamagochi!!! Älsklingen. Är du här?"
Då... hon hoppade ner och kom springande medan hon skrek ynkligt!
"Ja men kom då.. jag har letat efter dig. Har du suttit här hela dagen!!??"



Var otroligt glad att se henne igen! Och hon verkade också lättad. Bar henne hem till våran gata och hon lutade huvudet mot min arm. (Dock ibland för att titta sig omkring men ibland för att vara allmänt söt!)

Kommentarer
Postat av: Amelia

Åååh vilken solskenshistoria!

2011-08-03 @ 11:09:27
Postat av: Cicci

Jag vet inte om jag ska tycka att Tamar är fruktansvärt söt eller mesig... ;) Men håller med Amelia, när matte och husdjur älskar varann som mest!

2011-08-03 @ 11:16:29
URL: http://ciccilull.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0