Klarar inte språket.
Känns som det finns massor att berätta. Men när jag väl sätter mig här minns jag inget. Eller kan inte välja ut vad jag ska lägga ner energi på och skriva om. Jag sitter inte vid datorn så mycket.
Idag for vi och växlade pengar. jag och Orhan tog ju ut en hel del dinarer i Serbien helt i onödan då Kosovo inte är lika pigga på att använda det överallt. Kändes tomt i plånboken. En euro är värd 100 dinarer. Så ni förstår hur sedelbunten liksom minskade!
Nu på kvällen hälsade vi på en familj. Alla är så familj med varandra. På ett eller annat sätt. Och man är lika vänligt lagd med sin kusins farbrors pappa som med sin moster. Idag satt vi samlade. Det växlades hejvilt mellan romani och albanska. Jag satt mest och såg söt ut. De tyckte synd om mig. skrattade åt mig och skojade med teckenspråk!
Trots att jag inte fattar ett dugg känner jag mig inte helt lost här. Jag kan ana inom vilket ämne de pratar. Och jag känner mig inte ensam.
Men jag saknar lite att få skoja tillbaka. berätta något om Sverige. Eller dra mitt bästa recept på köttbullar. Måste lära mig romani!
Man blir trött av att bara lyssna och inte förstå. Märkligt nog! Så nu ska vi se film och somna! XD hahah
kram
Kommentarer
Trackback
