En festlig måndag!
Så lätt kan planer krossas, förhoppningar, glädje, spänning bara försvinna. Drömmen finns kvar. Allt är inte förlorat. Men det som var. Det jag längtat efter, sett fram emot, planerat… känns plötsligt långt bort. Nästan omöjligt att nå.
Besvikelsen blir så stor. Eller om det är hopplösheten. Men ändå är det inte hopplöst… Tårarna föll i vilket fall som helst. Bara så besviken…
Plötsligt kan jag inget göra. Min önskan är plötsligt svår att uppfylla. Inte av egen kraft. Det enda som finns kvar är att vänta. Vänta och hoppas. Hoppas på att det som sker kommer med nya möjligheter. Hoppas att det sker något snart… mycket snart. Jag vill inte vänta. Jag har ingen anledning att vänta!
Det var en besviken start på dagen efter ett besök på skatteverket men ändå blev måndagen en fantastiskt rolig dag. Orhan och jag drog spontant till Skövde för att göra viktiga saker och för att göra roliga saker och för att göra inget alls!
Lunchbuffé på Thaihouse. (Jag och Orhan har blivit såna thai- och kinamats-ätare.) Som vanligt får man i sig mindre än man önskar av det som är gott. Finns för mycket att välja och man smakar lite av allt i stället.
Bio klockan nio på kvällen och dagen var fri mellan halv fem och nio. Skövde är väl inte den roligaste staden men ändå gick den. Skrattade gott nästan hela tiden.
Köpte läsk, tankade bilen, promenerade runt, tramsade i parkeringshuset, tittade på folk, köpte mozzarella, gick i affärer, busade på station… Ja dagen gick.
Klockan åtta satt vi på bion med biljetterna i handen och väntade. En lång väntan… Men inte tråkig. Med Orhan är allt som småtrevligt.
Vi såg "Love and other drugs". Förutom de lite för visande sexscenerna var filmen bra. Alla tjejer bakom mig grät och skrattade åt varandras tårar. Vi skrattade högt flera gånger och jag erkänner att till och med jag försökte blinka bort en tår. (Man kan ju inte gråta på bio heller åt en töntig film)
Vi var hemma efter tolv. Cirka 12 timmar i Skövde alltså! En bra dag!
kram
