petraceciliagashi

 "Jag har gått vilse!"
 Jag pratade med Ulrika i telefon och väntade på att Orhan skulle komma med bussen så vi kunde vandra ut och leta. Kändes som spännande med en frusen syster irrande i skogen.
 Men det var omöjligt. Inga riktlinjer.
"Du kanske har hamnat i Lillhult!?" skojade jag.
"Näe. Så illa kan jag väl inte gått!"


"Nu dök solen upp!" sa Ulrika plötsligt. 
Jag kollade mot himlen. molningt. men bortot Älgarås var det blå himmel. Mina misstankar att hon var där någon stans var starkare men jag drog ändå med mig Orhan åt det håll Ulrika startat. Säkraste kortet!


 Vi letade. Det var kallt ute och jag led med syrran med tanke på hur lättklädd hon var. Men med jackor och tröjor traskade vi iväg mot Fiskalösen. Den väg hon startat på.
 Vi skrek och ropade och gick snabbt. Men Ulrika hörde inte alls våra röster!
"Haha vad roligt!" Skrattade Orhan
"Det är inte ROLIGT!" skrek Ulrika i telefonen.
"Men det är lite spännande.  Jag önskar jag hade varit i din situation Ulrika. Ett äventyr!"

 Ulrika såg skyltar om kultur och småbyar. Hon såg hus. Men inga människor och inga skyltar med namn vi kände igen.
Jag ringde och frågade Bibbi som hade bredband och lyckligtvis svarade. Troligen kunde väl hon ändå hjälpa att hitta denna märkliga by. Men icke.
"Petra... Jo jag är i lillhult!" sa plötsligt Ulrika i telefonen. Jag bad Bibbi hämta henne eftersom hon hade bil och Lillhult ligger ca 3 kilometer från slätte. Men säkert 4 kilometer från där jag och Orhan var. Ulrika hade pulsat långt i den djupa snön!


 En prommis på 2,5 timme för Ulrika. 40 minuter för mig och Orhan. Kallt... Men en uppfriskande start på dagen hahah