petraceciliagashi

 Vaknade sent idag. Gick ju o la mig rätt sent plus att ingen väckte mig idag. Vid elva började jag röra mig och tittade upp. Pappa kom in i mitt rum samtidigt.
"Grattis!" sa han.
"Till vad?" tänkte jag... hade han blivit så gaggig att han glömt bort när ja fyller år.
"Skit i det du!" sa han hårt. "Nej.. varför sa du inget. Jag ville ju säga grattis till Orhan också!"

 Mamma sa något liknande. Varför sa jag inget? Varfrö sprida det först genom facebook. Och det funderade jag också på ett tag.
 Men sen kom jag på. Blev ju så pinsamt många diskussioner. Gå o förlova sig. Det är något man inte själv bestämmer över. Inte utan att flera andra ska berätta om hemska minnen eller oroa sig över. haha...
 Mamma skrattade ju åt att vi förlovat oss och köpt ringarna efter. Istället för att köpa ringarna först. Men vad ska man göra. När ingen säger hur man gör. Vi stod där. Och kvinnan bad oss skriva datum.
 "Tja.. det är ju idag vi köper ringar. Så då är vi väl förlovade!" kom vi fram till.
 Hålla på och bestämma en dag framöver när vi ska forlova oss med ringar. Hur konstlat känns inte det? Haha jag skulle säkerligen sitta och skratta ijäl mig om vi på något romantiskt sätt skulle byta ringar mitt i allt. Eller fria till varandra när vi bestämt detta nästan samma dag vi blev tillsammans!
 Men när den kommer. Ringen. Då kommer det nog dock kännas mer på riktigti! :) Då får vi väl ha ett litet party. 

  Jaja.. jag är i alla fall glad. Gift före eller efter man har en säkrad framtid. (Jag räknar med att jag aldrig kommer få jobb så! haha) Jag vill gifta mig med Orhan!!! Och helst innan Jesus kommer tillbaka!!! ;)
Så det så!

kram