petraceciliagashi

  Diskade, läste, satt vid datorn. Dagen började segt så jag ringde Orhan som spontant kom den glada iden att cykla o mötas i Lindåsen.
 Visst sa jag och spurtade iväg. Kunde varit lättare. Det var inte farligt snöigt eller isigt. Utan det var ett fint lager. Men vinden. Det blåste från alla håll. Jag var trött redan innan jag kommit ut från Slätte. 150 meter!!!
 Trodde Orhan skulle möta mig redan tidigare efter halva vägen.
 Men han hade också haft problem. Så vi kom samtidigt. Båda var slut. Mest jag. Som var död. Jag måste motionera. Men om jag ska hålla på och promenera eller cykla en mil varje vecka lär den väl förbättras! :P

 Sitter och njuter av de sista minuterna av lugn innan två glada barn med visselpiperöst kommer hit! :P Bara och härda ut. Med massa kärlek!!!
 Tamar tycker det är värst. Inte för att hon gillar barn. Men de flesta barn kan hon leka lite med. Njuta av att skrämma eller slå lite lättsamt för att få dem att börja gråta. Men de här två...
 Tror de är deras röster som ligger 3 frekvenser för högt för Tamar. Så fort de öppnar munnen gömmer hon sig. Håller sig på mitt rum och visar sig inte under hela deras besök haha
 
Kram!