petraceciliagashi

"Vart är Tamar?"
"Hon är väl i studion?!"
"Näe..!"

 Klockan var halv nio då Orhan och jag begav oss ut. Tamar hade varit ute sen fem och inte kommit in. Hon äter ju då. Och det är kallt ute. Hon brukar aldrig vara ute så länge. Så vi var oroliga.
 Gick ett varv runt mitt grannområde. Där hon brukar vara. Var orolig att hitta henne död på gatan. Eller ijälbiten i snön. Jag var mest säker på att hennes mobbare skulle hålla henne fången. Men efter ett sms till ägaren var den idén död. Den katten var hemma.
 Vart var Tamar.
 Vi sökte länge. Gav upp och gick in. Jag kollade ut genom andra dörren och såg. En annan katt. Tamars ärkefiende. Som hon brukar skojbråka med. Blandat med allvarligt bråk. haha :P
 Jag gick ut till honom. han gömde sig men dök snart upp igen.
"Felix! Vart är Tamar???"
Han kollade på mig och vände sig mot våran trädgård och stirrade.
"I vår trädgård. Tack vi har redan letat där!!!"

 jag sökte runt i grannträdgården. Om Tamar skulle ligga och morra åt honom någon stans där. Men icke. Plötsligt hörde jag.
"Meeow!"
"ORHAN. Det var Tamar!"
"Näe.. ja hör inget.."

 Vi gick tillbaka till vår trädgård. Och där var det igen.
"Mjaao!!"
"Hon är där någonstans!"
 Orhan och jag gick mot hennes skrik som blev högre och tydligare. Hon märkte att vi kom. Plötsligt såg Orhan henne. Längst ut på en gren.
 Vet inte om stora katten skrämt upp henne där och sen gått hem och Tamar inte lyckats komma ner.
 Hon satt längst ut på en tunn lång gren. Orhan drog i den. Jag sträckte upp en arm och fångade henne när hon föll mot mig.
 Hon var hungrig och nervös när hon kom in...