Ett biografbesök...
Sitter och väntar på att päronen någon gång ska dra iväg. De ska leva loppan i en stuga vid en sjö i några dagar eller en vecka. Vem vet. Så jag får njuta av ensamheten här hemma. Eller så ensamt kanske det inte blir. Tamar finns ju alltid och Orhan lär väl komma förbi nåt! :)
Kom och tänka på vårat Umeåbesök denna sommar. Då jag och Orhan såg Harry Potter.
Jag började nästan gråta på biografen!
Jag lyckades köra till centrum i Umeå på nåt märkligt sätt men lyckades inte fickparkera i nedförsbacke med 10 ungdomar som tittade på utan fick panik och blev irriterad. orhan blev irriterad på mig. vi hittade inget annat så jag bad Orhan parkera. Jag sprang in för att köpa nåt att äta under filmen. Parkeringen var ju bara utanför biografen.
Men det dröjde. Jag hann vela runt länge om vad jag skulle ta. Jag hann stå och vänta länge. Det gick tio minuter och det var bara någon minut tills filmen skulle starta.
Jag kollade ut genom fönstret. Såg inte toyotan. Såg en vit volvo istället. Funderade på vad som kunde ha hänt.
Var parkeringen upptagen? Men vars var då Orhan nu? Hade han hamnat i en olycka? Hade han spontant dratt iväg och kört vilse.
Alla människor i väntsalen försvann. En efter en.. godisförsäljningen avtog. Klockan var halv. Filmen började. Kände att jag var otroligt nervös. Kände mig så mesig där jag stod med en chokladkaka och fanta.
Tittade längs entren efter ett par vita jeans. Funderade varför jag inte lämnat Orhans mobil till honom?
PLÖTSLIGT...
Ett par vita jeans sprang in. KLockan var bara några minuter över halv. Inte så farligt och vi gick in. haha... Kändes otroligt skönt att se Orhan! haha
Filmen var i alla fall bra! ;)
Kommentarer
Trackback
