petraceciliagashi

 Ibland älskar jag inte min Tamar. Ibland ryter jag åt henne och känner för att nypa henne i nackskinnet. I morse var det så.
 Hon började böka i fönstret, sedan skrika. Det hade väl gått bra om inte klockan var fem! KLOCKAN FEM PÅ MORGONEN!!! Det är helt omänskligt att väcka sin matte då.
 Jag försökte ignorera henne tills jag förstod vad det var för tid på dygnet.
 "Nu håller du tyst!" sa jag otroligt skarpt för att vara klockan fem på morgonen. Jag slängde av mig täcket och flög upp. 
 "Kom hit!"
 Vanligtvis brukar Tamar se skillnad på om jag kommer med fredliga avsikter eller om jag är irriterad och tänker fånga henne. Men idag var hon bara glad att se mig. Hon gömde sig inte under sängen och bet mig i benet. Jag tog upp henne och hon började dansa runt. La sig i mitt knä. Spann och spann. Strök sig mot mig. Pussade mig.
 Tillslut tog jag henne helt enkelt bara och tryckte ner henne på sin plats och sa sov.

 Sen sov vi... båda två till runt klockan tio och då upptäckte jag. En liten spya nedanför min säng. Min älskade var ju sjuk...
 Vilken otrolig tur att jag inte skuttade ner i den när jag hoppade upp efter Tamar. XD

Även små katter vill ha uppmärksamhet när de är sjuka...