petraceciliagashi

 Underbart att gå upp klockan sju på morgonen. Men måste man så måste man. Det gick segt och jag glömde bort varför jag gjorde det.
 Tamars toalett stank. Så jag skippade att göra mig fin och rengjorden den istället. Se vilken duktig kvinna jag är. Vilka moderskänslor jag har för Tamar. Rengör hennes toalett och går med håret på sne till Mariestad.
 Det var en... onödig tripp. Skrev på. Snacka lite med min jobbcoach som var där.  Lämnade pappret och hann nästan med en tidigare buss till Töreboda. 

 Vi var förbi centralskolan en snabbis när vi väntade på min mor. Jag fick känslan av att vara liten och rädd igen. Även om alla där kändes läskigt små. Var man så liten på centralskolan!!!??
 Tog en gammal hederlig genväg som jag tagit när jag gick där. (vet inte om man får det) Under simhallen upp genom nödutgången! hehe

 När Orhan väl hemma lämnade mig så.. drabbades jag av plötsligt trötthet. Jag åt min lunch. Spaghetti med lök och squash stekt i massa olja (enligt svenska mått. ) med yoghurt. Mmm
 Sedan läste jag lite och somnade. Älskar att somna av trötthet. Men jag vaknade aldrig igen. Somnade efter ett. Jag halvsov från fem och gick upp först halv sju.
 Tog en friskusprommis med Tamar som började skrika så jag fick gå hem med henne innan jag promenerade mer!
 Såg att 50 procent av invånarna i slätte såg postkodlotteriet (eller vad programmet heter) Och avslutade kvällen med samkväm med familjen. (samkväm. Är det ens ett ord. Det kom bara spontant ur mig!)

 Nu ska jag väl snart försöka somna igen...
kram