Göteborg.
Var spännande att köra till Göteborg. Eller… jag agerade inte chaufför. Snarare flyttlasskörare. Men det var väl kul det med. Bilen var tung. (Sätena nedfällda och saker i hela bilen) Och större än min kära Toyota.
Orhan satt med mig och vi pratade och hade trevligt. Så ja resan fram och tillbaka var trevlig. Jag gjorde bara bort mig en gång. Ganska rejält. När jag körde efter den man som skulle visa oss vägen i Göteborg. Jag såg så dåligt åt sidan i bilen pga alla saker därbak så... Men… nu har jag lärt mig den läxan. (Typen i den andra bilen till och med hämnades på mig haha) Orhan gjorde allt för att uppmuntra mig igen.
På vägen hem stannade vi till i Alingsås för att äta. Vi letade länge. Vi ville inte äta Asiatisk mat igen. Vad som helst. Men inte kina eller thai!!
Vi letade och hittade kina och thaiställen med buffeer. Hittade nåt ställe som mysigt men var bara folk över 65 där så vi skippade det. Vi hittade en grekisk som inte öppnade förrän efter fyra.
En Indisk grill. Som bara serverade hamburgertallrikar och ris. (såg ut som vilket sibylla som helst)
Efter att ha ränt gata upp och gata ner fick vi ge upp. Det fanns bara asiatiskt här. Så vi hamnade på samma restaurang som mamma och jag åt på sist jag var till Göteborg. Buffé. Bra pris, trevlig personal. Men denna söta, salta, friterade, grytiga rismat börjar bli tröttsam!!! Jag vill ha pasta eller en redig köttbit!!!
Klockan sex på kvällen kom vi tillbaka till vintern i norra västergötland. (Göteborg ligger väl en månad före i utvecklingen.) Orhan klagade högljutt över hur otroligt deprimerande det var med snön. När det varit barmark, plusgrader och sol i Göteborg. I Älgarås var det snödrivor lite minus och, tja solen hade kanske skinit under dagen men nu var solen nergången.
Det var skönt att lämna bilen och ta bussen hem. Mycket körande… För en gröngöling som jag!
