Tsunami..
Vaknade upp tjugo över åtta. Av ett sms från Orhan. Men samtidigt var det så mycket aktivitet i huset. Lät som alla var uppe och rände. Pratade och höll på.
Så halv nio klev jag upp. Då var det inte en kotte i huset. Dörrarna var stängda och en iskall tystnad rådde i huset.
Antingen är jag knäpp och hör i syne. ELLLER så är min familj tokig!
Hur som helst.
Igår såg hela familjen på videoklipp från Japan. Tsunamin. Man känner sig lite efter när jag inte är ute i omvärlden. Inte har tv och inte lyssnat på radion.
Jag hade sett något. Någon hade skrivit om en tsunami. Men jag trodde det var nåt litet som inte gjort något knappt eftersom jag inte hört nåt om det.
Men jag hade fel. Usch. Gillar inte att se såna bilder. Folk som kör iväg i panik med sina bilar. Och man ser dem bli slukade av vattnet.
Hur som helst. Nu är familjen uppe igen och roar sig i köket. Det ska jag med. Frukost. Det mest hemska målet. (eftersom det är så svårt att komma på vad man ska äta!)
Sen får vi se vad denna dag har att bjuda på!
kram
Kommentarer
Trackback
