Stackars Tamar.

 Där ute i skogen ringde jag och fick en tid snabbt till veterinären. Tamars svans hade inte blivit bättre och jag hade kollat upp på internet att det var bäst att besöka dem om det var ett bitsår... eller annat också för den delen.

 Jag, Tamar och Orhan begav oss mot Töreboda! ;) Väl där blev vi snart mottagna. 

 Vi skrattade hårt åt Tamar som var ganska lugn tills sköterskan stack ut huvudet genom luckan till receptionen ochpratade med oss innan hon försvann för att hämta Tamars journal.
 Tamar sprang då fram till ytterdörren. Kollade med stora ögon efter sköterskan där honförsvunnit. Kollade upp mot handtaget på dörren. Kollade på oss. Krafsade på dörren. Sträckte på halsen för att åter se in vars sköterskan försvunnit och sedan snabbt tillbaka till dörren. Pupillerna var tallriksstora! Det såg ut lite som hon sa:
 "Kom fort nu! Nu är hon borta! Vi har chansen! Kom så går vi!! VI behöver inte vara här nu. Vem vet hur länge hon är borta!? Kom igen DÅ!!!"

 Vet inte om Tamar plötsligt fick minnen från sist eller om hon förstod att den där unga kvinnan var ute efter henne! haha XD

 Väl inne satte sig Tamar så långt som möjligt bort från sköterskan. Med halva rumpan på bordet och andra halvan mot min mage.
 Sköterskan kollade hälsan medan Tamar morrade lågt och kollade åt ett annat håll.
"En bestämd dam!" sa sköterskan!

 Efter att ha krigat med sprutan, rakat henne och rengjort det äckliga såret på det mest obehagliga sättet. (tamar vaknade till och med till liv.)
 Var vi klara. Det kostade asmycket och vi hade inte råd med all medicin. 1200 för att tvätta ett sår. Uj uj!!!

 Trots att Tamar fick uppväckningsspruta hade hon tidigare fått en extra spruta för att somna och den tog över väl ute i parken (där vi väntade på mamma) Hon spydde igen och somnade med öppna ögon! IGEN!
 Jobbigt värre.

 Nu är hon ful och ledsen. Hänger i sin tratt. (Försöker ta av den då och då på henne men det är så trist att vaka så hon inte tvättar såret.) Hon får inte gå ut på tio dagar! Hemska saker!!! Och ska ha mediciner hela tiden! Suck!
 Jag och Orhan pratade om att antingen gå till ägaren av katten som misshandlade Tamar och begära ersättning. Eller att klippa svansen av tjyv-katten! ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0