En i mängden...
Märkligt ändå. Ibland är jag så säker. Man söker ett jobb. Som man verkligen vill ha. Jag menar. Det skulle passa mig som handsken!
Jag lägger ner timmar på ansökan. Formulerar mig bäst. Och verkligen lyfter fram mina kunskaper. Verkligen skriver hur fruktansvärt kul jag skulle tycka jobbet var och hur bra det vore för dem att anställa just mig.
När man sitter och skriver så. Så känner man sig ohyggligt säker på att man i alla fall ska få gå på intervju! Jag menar. Jag är ju bäst!!!
Jag bara väntar på att de ska ringa för intervju!
Jag har blivit besviken förr men aldriv verkar jag lära mig. Jag bor i det största länet. Även om det finns 3000 fler jobb i detta län än de andra (förutom stockholm) så är det inte många utav de lediga jobben som är florist eller växter. Så hur många florister, trädgårdsmästare, krukväxtspecialister och andra typer finns det som söker det här jobbet?!?!
Jag är bara en i mängden. Och det finns säkert i alla fall 30 till som älskar detta jobbet, har samma utbildning som jag. Samma kärlek till växter och... säkert 50 till som i alla fall har mer erfarenhet än jag....
Den enda intervju jag fått komma till var för ett jobb jag aldrig förstod var det var förrän jag hamnade på intervju. Så hur i hela friden lyckades jag vara så intressant då? Jag utan erfarenhet eller kunskap om administration... Måste ju ha lyckats skriva så lögnaktigt perfekt! XD
Jag kommer aldrig förstå...
Kommentarer
Trackback
