petraceciliagashi

Tamar var inte inne. Hon kom inte och åt kvällsmat. Kom inte in någon gång. Klockan närmade sig tolv och jag gick ut och letade efter henne. Men tanken kunde inte låta bli att störa. Låg hon möjligen och sov med päronen. Hade hon smitit in medan jag var i studion och sjöng. Eftersom varken mamma eller pappa frågat efter henne under kvällen.

Men man kan inte låta bli att vara orolig. Det är ändå min lilla bebis. Spelar ingen roll hur gammal hon blir!!! Hon är liten och måste tas hand om!!!

Till slut i alla fall. Hörde jag den där typiska hårda knackningen av en nos som dunsar emot rutan och fyra tassar som glider in på den lilla fönsterbrädan.

Två stora gula ögon som förvirrat försöker se igenom rutan. Hon vet att det är någon där. Men hon kan som inte riktigt se.

Rusade upp, smög genom huset och öppnade dörren. Gav tyst och snabbt mat till henne. Medan jag viskade. "Vars har du varit knaskatt?" Nu känns allt riktigt bra igen...