petraceciliagashi

Vi valde fel tidpunkt för prommis. Alla var ute med bilen. Alla var på ica. Alla var ute med hunden.
Fel med tanke på att Tamar var med!


Särskilt pinsamt blev det på den sista lilla grusvägen. Där brukar Tamar alltid börja springa. Så fort hon ser soptunnorna så spritter det i kroppen på henne. Hon vet var hon är! Hon är hemma!
Men idag kom en bil (grannen) och Tamar kunde inte förstå varför denna bil förföljde henne.


Hon sprang en bit, stannade och tittade bak. Sprang en bit, stannade och tittade bak.
Som den mor jag är Höll jag ju på och skämmas ihjäl och sprang före bilen och jagade på Tamar. Slutade jag jaga stannade Tamar och tittade tillbaka. På mig och bilen!
Förstår inte. Hon brukar springa av vägen. Men det var precis som om det här var hennes väg och bilen borde köra på annat ställe! XD
Grannarna satt då och skrattade gott i bilen i alla fall. Om det var åt mitt fagra vårspringande. Eller om det var åt den eländiga katten som hela tiden satte sig ner framför dem.
Tack och lov att grannarna är glada typer i alla fall! haha