Oro eller förväntan?
Ibland kommer den. Den där onödiga stressen.
Jag har ingen aning för varför och det skrämmer mig. För hur ska jag då lösa det?
Orhan söker inte uppehållstillstånd. Jag har ett arbete. Vi har betalt hyran och köpt ett par fotbollsskor.
Varför i hela friden ska jag ligga och känna mig orolig? Som om jag hade ett stort prov i morgon. En föreläsning i skolan som jag inte övat inför.
..
..
Vi ska sova nu. Jämt så tidigt. Saknar förr. När vi var uppe länge.
Men det var länge sen.
Sommaren 2010. Haha då var Orhan en pigg man. Vi var ett gäng. Uppe hela nätterna. såg filmer och spelade spel. Tramsade i Älgarås.
Är jag vuxen nu? Ska jag inte göra sånt mer.
Kanske är det det som oroar mig. Att jag växer upp.
Jag ska helt enkelt vara nöjd med livet som det är nu...
..
Jag saknar dock vänner. Hur skaffar man vänner utan kyrkan, skola, grannar? (ok, jag har grannar. Men i min ålder liksom!!!)
Jag bor i en lägenhet i skogen. Är blyg och har ingen anledning att träffa folk?!
..
Haha man ska inte tänka när man ska sova.
Nu har mina stress övergått i en förväntan. Märkligt. Vad ser jag fram emot? Att i morgon blir kul?
Tja vem vet. Kanske händer det något kul! :D
Jag är i alla fall stressad över att Orhan redan sover. Och jag måste ligga vaken ensam! Typiskt!
God natt
Kommentarer
Postat av: Anna
Fina bilder av våren i Dalkarlså!!!
Jag känner igen känslan, men den är vanligast när man inte kan sova och jag har inte haft det på många år. Jag tror att Jesus är svaret, prata lite med honom och formulera tankarna... Kram
Postat av: David Sundqvist
Det är klart att du ska göra sånt mer Petra! Vuxenhet är bara ett påhitt!
Man behöver inte sluta leka bara för att annat tar upp ens tid.
Det är du som håller i rodret på din resa genom livet.
Postat av: Bibbi
Hej älskade Petra. Det smärtar till lite när jag läser ditt inlägg. Håller helt med David och Anna.
Varma kramar och massa kärlek
Trackback
