Jag bara lyckas inte!
Typiskt.
försov jag mig inte idag. Vaknade med fett hår och hunger. Hade ingen lust att stressa. så nu sitter jag här! Missar chansen med arbetsförmedlingen igen.
i morgon följer jag med mamma till jobbet och roar mig i Töreboda helt enkelt i några timmar. både före och efter!
Så får det bli!
Ute och kör som mysteryshopper!
Idag somnade jag med lite panik. (kanske därför jag försov mig!?) Vad händer om det blir negativt svar till Orhan? Vad gör jag om han inte får komma hit?
Jag måste hitta ett jobb. Jag bara måste. Och jag hatar att känna mig stressad. Det känns varken spännande eller som en morot att allt hänger på om jag hittar jobb. Jag har sökt i ett år. Det går helt enkelt inte!
Känner mig bara i vägen här hemma. Som om jag inte hör hit. Som om jag inte bor här och som om ingen vill att jag ska bo här.
Som en lat skitunge som aldrig flyttar ut!
JAG VILL UT! Vem i hela friden vill bo hemma egentligen!
(Eller rättare sagt. Vem vill bo hemma, arbetslös när det gör så man forlorar sin kärlek!?)
När ska den där fantastiska människan dyka upp och erbjuda mig jobb.
Hur i hela friden blev just jag född utan kontakter, utan en morbror som äger ett företag och utan vänner i butiksbranchen!
Om det finns någon där ute, som kan erbjuda mig ett litet och fruktansvärt obehagligt jobb. Tveka inte!
Kommentarer
Trackback
