Lycklig ändå...

Åh vad jag önskar Orhan var här så jag kunde njuta av dessa dagar.
För jag vet inte om ni förstår vilken glädje det är att kunna gå hemma, arbetslös och onyttig utan att just känna sig onödig, värdelös och ouppskattad av världen! haha...Stressen över att man borde ha ett jobb.
För jag ska ju jobba!!! jag sitter ju faktiskt bara och vänta på att det ska börja. Inte ens arbetsförmedlingen propsade på att jag skulle göra något. :P Kanske de förstod att en lång flytt kan medföra arbete. Hon bara uttryckte sig.
"Så fort du fått upp allt och är redo. Skriv in dig i Robersfors!"
Sen kanske de kommer vara på mig att jag borde göra något. Hitta ett annat jobb de där 50%.
Jag funderar lite på att läsa. På halvtid. Jag behöver ju inget. Men någon kul linje. Möjligen om konst! Att lära sig måla och rita!!! :)
Gillar mitt liv nu. Om det inte vore det faktum att jag så våldsamt mycket längtar efter min man och är nervös för att jag ska lyckas flytta innan han kommer. Vi kommer bli ruinerade... haha
Men ändå.. så är jag ganska lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0