Nervositet

Det var i Onsdags vi fick besked om att ett beslut var taget i vårat fall. Dagen efter skulle vi ringa och få veta. Den kvällen var den värsta i mitt liv. Har aldrig varit så nervös. Så otroligt nervös. Näst intill rädd!
Vred mina händer. (ja det är ju sånt jag  bara trodde folk på film gjorde. Eller gamla tanter. Men jag vred vrekligen mina händer!)
Nacken böjdes ideligen och jag vred runt på huvudet. Nervöst, otåligt. (som man gör när något kittlar eller man ryser till typ...)
Fick till slut sätta mig och dunka huvudet mot sätet (satt i bilen på väg hem från Ånäset) för att få något att tänka på. Jag var mer rädd och ledsen, än lycklig att ett besked tagits. För det var ju lika stor chans att det var positivt!
Orolig?
Det var nog den värsta nervositet jag varit med om. En ny sort. Inte den man känner när man ska göra ett svårt prov . (som inför körkortet haha)
Eller den jag känner när jag måste ringa ett samtal till någon/något jag inte känner så väl!
Eller den nervositeten man känner när man ska upp på scen.
För det var inget av den nervkittlande spänningen, glädjen, förväntan, rädslan.
Det var bara så fruktansvärt obehagligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0