Saknar honom...
Ibland bara kommer den. Omöjlig att stoppa. Trots att jag inte vill vara sån! Jag vill inte göra sånt!!! Är ju en tuff brud!
Men jag saknar Orhan så mycket! Ibland kommer det så mycket mer den känslan.
Inget farligt med det. Jag skäms inte för det. Jag har inget emot alls att sakna Orhan förutom. Det gör en inte mindre tuff!
MEN.. den känslan, märkliga längtan efter att få uttrycka det. Skriva ett långt om det! Det är nästan att gå för långt? (kanske hade funkat lika fint att prata med någon om det. Men på så vis blir det aldrig lika bra!) Men det känns precis som att om jag gör det, så är det ju nästan som han är här en liten stund!
Plus att tiden går så att jag kommer lite närmre den dagen han kommer!
Tittar varje dag på migrationsverkets kontrollsida om de registrerat Orhan än. Om ambassaden i Skopje skickat iväg raporten än. Men det verkar ju svårare än det låter. Att skriva ner vad som sades under intervjun. Så svårt att det tar veckor!
Jag försöker lite på vad som är skrivet. Att en webansökan tar max 3 månader! Max tre månader. De gjorde till och med en prövoperiod. Och det funkade...
3 månader... mindre än 2 månader kvar...
Skynda dumma tid!
Helst skulle jag vilja ha han här nu. När jag ska börja ett nytt jobb. Just nu känns allt bra och mest spännande men jag vet att rädslan kommer att komma! Då vill jag ha han och krypa upp i hans knä! Jag vill få lite uppmuntrande laddande ord från han och jag vill komma hem första dagen och berätta allt!!!
.
Det är inte riktigt samma sak att gå till datorn när man saknar han. Plus att man måste hoppas han är där. Att de har elektricitet och att han inte gör annat!
Eller att just när han vill prata inte vara fri själv! Också ofta förekommande!
Är livrädd hela tiden att det ska bli ett negativt besked. Är orolig för att det ska ta längre tid om jag nu meddelar att jag flyttat och skaffat jobb. Är rädd för att behöva vänta länge!
Längtar så jag blir tokig efter att hämta honom på arlanda. Planerar redan nu hur det sa gå till!
Längtar otroligt mycket efter att visa honom vårat hem! Att få påbörja ett riktigt liv med honom. UTAN oro för att snart bli skilda åt!
Jag älskar min Orhan!
Kommentarer
Postat av: anna
Du får längta o längta hur mycket som helst. Det är normalt. Jag önskar hoppas o ber att ni snart ses! Kram
Trackback
