petraceciliagashi

Sover jag inte till elva då! Just typiskt!

Åt palt till lunchfrukost. Vet egentligen inte om jag fick ta men jag menar. Jag missade ju när jag var i Kosovo och snart ska jag flytta. (Och då måste jag riva min potatis för hand för att få något gjort. Känns oerhört o-kul!) Så då borde jag få njuta lite!

Funderar över hur mycket skillnad ljuset gör. Igår när solen sken ute tyckte jag att det var så vackert ute. Snön var borta. Det bruna gräset var vått och man kunde riktigt känna hur det snart skulle bli grönt och fint. Lökväxterna började ta sig upp ur jorden och det droppade från taket. Vår liksom! På hög nivå!

Men idag. Det är grått ute. Molnigt och lite blåsigt. Det ser oerhört deprimerande ut. Träden är kala och granarna ser torra ut. Det bruna gräset ser mest bara döende ut och jag undrar om det inte hade varit vackrare vitt ute. Det är ju trots allt bara februari. Ingen vår än...

Ja det är ju sånt som kan sätta igång vilken dramatisk, djup poet som helst! Bygga upp någon fin historia om hur det påminner om oss människor, hurdana andra är mot oss och hur vi då ser ut bla bla bla...