petraceciliagashi

Jag lyckades ta mig upp halv nio och jag ä nöjd. Åt en brakfrukost. (undra om min kropp är van vid få och stora måltider nu för jag kan aldrig sluta äta när jag väl börjat!) Fick till och med bestämma mig för att sluta istället för att inse att jag inte orkar mer. XD

Sitter nu med syrran i soffan och hänger framför våra datorer. Tamar är i mitt rum som vanligt! (utan en tanke på att gå ut!)

Tjugo över elva går den gamla vanliga bussen in till töreboda där jag åter ska öppna porten in till det tysta och tomma arbetsförmedlingen. Förhoppningsvis är det just så tomt och tyst. För jag vill inte ha åskådare när jag ska behärska den stora konsten att ringa någon annan arbetsförmedling och be om ett webkamera-möte.

Är otrooooligt omotiverad. Skulle mycket hellre sitta hemma och spela sims. Eller jag vet inte. Hela jag är som i någon drömvärld. inte sugen på något alls. Jag ligger inte och gråter efter Orhan. Sitter inte i ett hörn och är sur på alla. Känner mig varken stressad eller glad. Jag bara är. Liksom väntar... Mitt liv går ut på att få tiden att gå helt enkelt. Och jag har inga behov av att göra den tiden lustig eller trevlig. Behöver inte umgås. Behöver inte pyssla. Jag vill bara vara här.