Hemresan...
Så var man hemma igen efter en lång och jobbig resa. Jobbig då det hela tiden tycktes gå fel. Men även trevlig då jag och Orhan slutligen hamnade i mörkret efter E4 och fick se ett mäktigt grönt norrsken! Underbart. Har bara sett nåt löjligt norrsken förut. Aldrig ett riktigt, riktigt! Men nu... :)
..
Hur hamnade vi då där ute i mörkret?
..
I Umeå gick farmor och farfars bil sönder. (typ) Så de krånglade med hyrbil och hit och dit. Slutade med att de skulle sova hemma hos oss och sedan åka tillbaka till Umeå för att fixa bilen som de lämnat där.
Eftersom man inte får ha katt i en hyrbil.
Jag och Orhan traskade iväg till Coop för att ta bussen in till stan... Självklart fanns ingen gångväg från Statoil till coop så vi traskade runt världens omväg efter E4 tills vi slutligen kom till gångväg och kunde gå tillbaka. (eftersom det är så mycket snö lockar det inte att gena. Mycket irriterande!)
Vi bråkade hela vägen... hha trötta och hungriga!
Vi fick vänta 25 minuter på bussen. Orhan handlade lite och jag satt utanför och väntade med Tamar. Flera var imponerade av henne. Att hon bara satt där och stirrade! haha Det är min Tamar det!
..
Självklart var bussen lite sen och när vi väl var på Vasaplan fick vi småspringa. vi kom fram 2 minuter innan bussen gick! XD Lagom tidigt?
Jag var så oerhört trött att jag fick kämpa med att hålla ögonen öppna på vägen ner. Orhan somnade...
Denna trötthet och stress ledde till att vi gick av på fel busshållplats. Vi såg en skylt om frasses och ica. 5 kilometer...
Alltså typ 3 km till Dalkarlså?
vi började friskt traska fram efter E4 efter att ha ringt farmor och sagt att vi nog skulle bli sena... Orhan klagade vänligt ingenting på mig för att jag lurat av han på fel ställe. Men vi bråkade ändå hela vägen haha...
Vi blinkade med våra små ficklampor och jag tror Tamars ögon också hjälpte eftersom alla lastbilar såg oss!
..
Plötsligt blinkade en bil framför oss. Stannade och stod där stilla.. blinkade lite med helljuset.
Vi funderade på vem det var då vi inte kunde se bilen i mörkret. Då plötsligt en skånsk röst ropar från bilen.
"Det är er granne. Kom!"
Blev väldigt impad av att våran granne kände igen oss i mörkret tills jag såg farfar sitta bredvid han! XD
..
Till slut var vi i alla fall hemma. och fick äntligen sova...
Kommentarer
Trackback
