petraceciliagashi

En blogg om mig, mitt liv, mitt blomsterbinderi, mitt fotande, målande, min Orhan, min katt och mycket mer.

Något jag inte vet hur man gör?!

Våfflor till sen frukost. Vi har börjat sova så länge nu för tiden.

Alldeles för få arbetsdagar!!!

..

Idag känner jag en längtan efter sällskap. Kompisar...

Saknar lite förr i tiden då jag hade mängder med internetkompisar. varför har man inte sånt längre? Man satt där vid crossnet och skrev runt till folk. Addade dem på msn och chattade. Kunde sitta uppe och chatta hela nätterna!

Vissar har jag inte kontakt med längre och andra skriver man till någon gång då och då. "Oj det var länge sen..."

Men nu!?

..

..

Hur i hela friden skaffar man kompisar?

Jag och Orhan pratade om det. Vi bor på fel ställe enligt Orhan. Utanför världen! I ett större samhälle hade det varit lättare... Jag tror inte helt på det. För mig spelar det nada roll. Jag är den där flickan som ser ond och tråkig ut. Rasistisk och blyg. Som inte vill umgås, inte vill ha kontakt! (Ja det är ett under jag och Orhan är tillsammans!) Verkligen dömt ansiktsutryck! haha...

..

..

Vi bor ju för allt i världen bredvid en skola föresten. Fast det är sant. Inte i skolan. Utan utanför! haha...

Ska man sätta sig mitt i Bygdeå och vänta på en random ungdom och yttra orden.

"Vill du bli min vän?"

Pinsamt på hög nivå!

Kyrkan... ja det är en mycket trevlig församling. Men att sitta i samma lokal 1 gång per vecka, det leder ingenstans. Det är massa människor där och jag och Orhan hamnar inte precis i nå ungdomsgäng! Det blir ett kort samtal om att vi är från Töreboda över en kopp kaffe.

..

..

Jag visste det, jag visste det. Man ska inte sluta skolan. Slutar man skolan så har man inga vänner kvar!

Nästa ställe vi flyttar till får bli en stad. Så ska vi se om Orhan har rätt!

Svar: våren/sommaren är ju en aning sen i år, men de öppnar samma tid ändå. Blommorna har ju inte hunnit lika långt som andra år men. Blir ju inte så jättemycket sommarplant och sånt sålt, men en del faktiskt + prydnader. Många kommer och kollar in läget och kommer tillbaka sen ;)

Vi bor ju inne i staden och jag kan garantera dig att det inte är lättare här! Vi har ju några bekanta sen förut som vi småpratar med när vi träffar dom och idag hade vi Viktor och hans tjej förbi på lunch, men annars är det segt... Antar att det lossnar efter ett tag, känns som att det kan vara på väg att göra det nu när vi har tröttnat på att sitta ensamma på riktigt och vågar mer.

Nog underlättar det lite att bo inne såhär eftersom det finns mer möjligheter, men det är väldigt frustrerande och ensamt i början ändå. Gäller väl bara att ta de chanser man får så kommer man på plats till slut....

Sakna dig syster!